Konkurrens
Sidan uppdaterades: 8 september 2026
Konkurrens är en naturlig del av idrotten, men den behöver inte stå i vägen för gemenskap och utveckling. I den här krönikan reflekterar Svante Hildeman över hur det är att tävla om samma plats och varför en stark lagkultur kan få individer att växa tillsammans, även när de konkurrerar med varandra.
När möjligheten att spela står på spel blir gränsen mellan att unna någon framgång och att vilja ha den själv plötsligt ganska svår att dra. Hans framgångar på planen blev mina motgångar, och samtidigt tyckte jag så mycket om honom. Men går det att vara vän med sin konkurrent?
För några år sedan jobbade jag som kurator på en högstadieskola, parallellt med att jag spelade fotboll i BoIS. Det var under mitt första år i klubben, och jag befann mig i en konkurrenssituation med Amr Kaddoura. Under säsongens gång utkristalliserades hierarkin. Han skulle vara etta och jag tvåa.
På skolan hade jag en arbetskamrat, som inte var så insatt i fotboll, men som ville mig väl. Ibland stack han in huvudet på mitt kontor och sa ”Tonya Harding”, medan han log brett. Tredje gången det hände erkände jag att jag inte förstod vad han menade, så jag bad honom att förklara. Han berättade då om den amerikanska konståkerskan Tonya Harding, som inför OS i Lillehammer 1994 orkestrerade en misshandel av sin konkurrent Nancy Kerrigan. Hardings ex-man slog Kerrigan med en teleskopbatong över knät, vilket innebar att OS-platsen tillföll Harding.
Jag är säker på att min arbetskamrat skojade. Han tyckte nog inte att jag skulle anlita någon för att misshandla min vän Kaddoura, men det var en bild många hade kring min konkurrenssituation – att jag skulle vara villig att göra vad som helst för speltid.
Ett undantag var min mamma, som hade ett annat förhållningssätt till situationen. Hon brukade säga att “någon måste ju sitta på bänken också”. Det var ibland provocerande när hon sa så, för det är en inställning som inte är förenlig med elitidrott. Samtidigt tror jag att jag är mer lagd åt att hålla med henne.
Jag var nog lite för nöjd, och strävade lite för lite för att någonsin kunna bli bättre än jag blev, men med det sagt satt jag inte och njöt på bänken. Konkurrens är komplext, för samtidigt som jag ville att det ska gå bra för laget ville jag ju inte att det skulle gå FÖR bra för min konkurrent. Jag kunde komma på mig själv med att hoppas att varje match skulle sluta 4–3 till oss. Samtidigt som jag inte ville att det skulle gå för bra för min konkurrent ville jag ju att det skulle gå bra för min vän.
Jag hade en väldigt bra målvaktstränare, som var bra på att få vår målvaktsgrupp att arbeta som ett kollektiv. Han fick det att kännas som att varje räddning min konkurrent gjorde var en effekt av det arbete vi gjorde tillsammans på träningsplanen. Om jag ska försöka ge något råd kring konkurrens är det nog just det, att försöka tänka bort egot. Det
är så klart en uttjatad klyscha, och jag har inget recept för hur man som tränare eller spelare faktiskt lyckas göra det.
Var vaksam på individualistiska tendenser och bygg en kultur kring kollektivet, och ge för guds skull inte spelarna tillgång till teleskopbatonger.
/Svante
Att fundera på
- Hur påverkar konkurrens relationerna i er grupp?
- På vilka sätt kan spelare bidra till varandras utveckling, även när de konkurrerar om samma plats?
- Hur kan vi stärka känslan av att individens framgång också är gruppens framgång?
Att diskutera i gruppen
I texten beskrivs hur en målvaktstränare fick konkurrerande spelare att se varandras framgångar som ett resultat av ett gemensamt arbete.
Hur kan ni i er träningsgrupp stärka känslan av att utveckling och framgång är något man skapar tillsammans?
Stöd kring folkbildning
Vill ni ha stöd och hjälp i samtal eller kring folkbildning kan ni gärna kontakta er idrottskonsulent.
Sidan publicerades: 7 september 2026
Alla föreningar har möjlighet att få hjälp och stöd av RF-SISU Skånes idrottskonsulenter som därmed också stöttar specialidrottsförbunden.