2 kap Föreningens medlemmar

1 § Medlemskap

Alla personer som vill stödja föreningens ändamål har rätt att beviljas medlemskap. Ansökan om medlemskap får avslås endast om det kan antas att sökanden kommer att motarbeta föreningens ändamål, idrottens värdegrund eller på annat sätt skada föreningens intressen.
Medlemskap beviljas av styrelsen eller av den som styrelsen delegerat beslutanderätten till. Medlemskapet gäller tills vidare.
Beslut att avslå medlemsansökan ska fattas av styrelsen. Innan sådant beslut fattas ska personen i fråga ges tillfälle att inom viss tid, minst 14 dagar, yttra sig över de omständigheter som är anledningen till att medlemskapet ifrågasätts.
I beslutet att avslå medlemsansökan ska skälen redovisas samt anges vad den medlemssökande ska iaktta för att överklaga beslutet. Beslutet ska inom tre dagar från dagen för beslutet skriftligen skickas till den som fått avslag på medlemsansökan.
Beslut att avslå medlemsansökan får överklagas av den sökande inom tre veckor till aktuellt SF.

Kommentar

Medlemskap

Styrelsen är föreningens högsta beslutande organ när årsmötet inte är samlat. Styrelsen är också föreningens främsta verkställande organ. Rätten att bevilja medlemskap bör därför ligga på styrelsen. Om en förening skulle skriva in i sina stadgar att endast årsmötet kan bevilja medlemskap, uppstår en situation som skulle kunna tolkas som att föreningen inte uppfyller öppenhetskravet (se nedan). Därför bör en sådan stadgeregel undvikas för att medlemskapet i SF inte ska ifrågasättas.

I de allra flesta föreningar har styrelsen delegerat rätten att bevilja medlemskap till andra inom föreningen. I princip fattas ett beslut om beviljande av medlemskap i den stund någon betalar medlemsavgift och får bekräftelse på detta.

Till skillnad från det enkla sättet att bevilja medlemskap, krävs ett betydligt striktare tillvägagångssätt vid beslut om att neka medlemskap. Det är bara föreningens styrelse som får besluta om att neka någon medlemskap. Detta beslut kan inte delegeras.
Motivet för att neka någon medlemskap är uttryckt på det sättet, att endast om det kan antas att den medlemssökande personen kommer att motarbeta föreningens ändamål eller intressen får ansökan om medlemskap avslås. I praktiken innebär det att föreningarna ska vara öppna. Bara i undantagsfall och under förutsättning att det finns klart angivna skäl får medlemskap nekas.

I beslut om nekat medlemskap ska skälen för detta redovisas och det ska också anges att den medlemssökande kan överklaga beslutet, till vilken idrottslig instans och inom vilken tid. Enligt överklagningsreglerna i 15 kap. i RF:s stadgar kan sådant beslut överklagas till SF inom tre veckor från att beslutet meddelats.

I ett fall om nekat medlemskap som drevs till högsta överklagningsinstans inom idrotten, vägrade en bowlingklubb inträde för en medlemssökande person. Motivet som angavs för avslagsbeslutet var att ett stort antal medlemmar skulle lämna klubben om medlemskap beviljades. Trots att representanter från både RF och Svenska Bowlingförbundet genom olika medlingsförsök försökte få föreningen att antingen ta in personen som medlem eller att redovisa de faktiska sakskäl som låg till grund för föreningens beslut, vägrade föreningen. Följden blev att Svenska Bowlingförbundet uteslöt klubben för att den inte rättade sig efter överklagningsinstansens beslut.

Tillbaka

2 § Medlems skyldigheter och rättigheter

Medlem

• ska följa föreningens stadgar och beslut som fattats av föreningsorgan samt följa i 1 kap. 3 § nämnda organisationers stadgar, tävlingsregler och beslut,
• ska betala medlemsavgift och andra avgifter som beslutats av föreningen,
• accepterar genom sitt medlemskap att föreningen behandlar personuppgifter för ändamålet föreningsadministration i enlighet med gällande föreningsstadgar,
• har rätt att få information enligt gällande dataskyddslagstiftning om den personuppgiftsbehandling som medlemskapet i föreningen medför,
• accepterar genom sitt medlemskap att personuppgifter behandlas för att åliggande som följer av medlemskapet,
• har rätt att delta i sammankomster som anordnas för medlemmarna,
• har rätt till information om föreningens angelägenheter i den utsträckning som följer av 6 kap. 2 §,
• har inte rätt att ta del av föreningens behållning eller egendom vid upplösning av föreningen.

Kommentar

Skyldigheter och rättigheter

Som tidigare har nämnts utgörs föreningen av sina medlemmar. Det kan därför verka självklart att i stadgarna skriva in att medlemmarna har rätt att delta i sammankomster som anordnas för medlemmarna. Ytterst är det också medlemmarna som har det avgörande ordet i de frågor som kommer upp. Samtidigt är det viktigt att komma ihåg att inte alla sammankomster för medlemmarna är beslutande möten. Vid årsmöte och extra årsmöte utövar medlemmarna sitt bestämmande genom att delta i beslutsfattandet. Vid allmänna föreningsmöten, som inte har karaktären av extra årsmöte, fattas inga bindande beslut för föreningen. Dessa möten kan ändå vara viktiga för att få reda på medlemmarnas vilja, och inte minst den valda styrelsen bör ta intryck av medlemmarnas synpunkter.

I den sjunde punkten i 2 § anges att medlem har rätt till information om föreningens angelägenheter. Även denna punkt kan tyckas självklar och ses som en naturlig del i en demokratisk förening. I normala fall ligger det i både medlemmarnas och den valda styrelsens intresse att sprida information om föreningen. Många föreningar har egna hemsidor eller andra webbplatser för att sprida information. Rätten till information innebär dock inte att en enskild medlem när som helst kan kräva att få se till exempel styrelseprotokoll eller föreningens bokföring. I princip är föreningens protokoll och andra handlingar inte offentliga, inte ens för medlemmarna. Den goda föreningsstyrelsen brukar ändå referera styrelsemötet i föreningens informationskanaler. Om en känslig fråga ska beslutas vid ett styrelsemöte, och om beslutet kan skada föreningen eller en enskild person om det offentliggörs, kan styrelsen välja att lägga sådant beslut som bilaga till originalprotokollet. Om en medlem misstänker att styrelsen undanhåller medlemmarna viktig information kan den alltid vända sig till föreningens revisorer och begära en kontroll. Revisorn har rätt att ta del av föreningens samtliga handlingar när som helst men har även ansvar för att känsliga uppgifter inte sprids vidare. Till undrande medlem bör revisorn i så fall enbart uttala sig om styrelsen sköter sina uppgifter eller inte, men inte röja det som sekretessbelagts.

Att medlem är skyldig att följa stadgar, bestämmelser och beslut är också en självklarhet i demokratiska föreningar. De medlemmar som inte instämmer i fattade majoritetsbeslut kan dock principiellt alltid välja att lämna föreningen för att slippa omfattas av beslutet. Om en medlem bryter mot stadgar och beslut finns objektivt sett en grund för uteslutning.

Idrottsföreningen ska vara en ideell förening. Medlemmarna har därför inte rätt till del av föreningens behållning eller egendom vid upplösning av föreningen. Skulle föreningen vid sin upplösning, eller även under sin levnad, fördela överskott från föreningens verksamhet till medlemmarna, finns uppenbar risk för att föreningen inte längre är att betrakta som ideell förening utan som en ekonomisk förening. Troligtvis handlar det då också om en oregistrerad ekonomisk förening, som inte är en juridisk person, vilket kan få konsekvenser för det personliga ansvaret.

Medlemmen ska betala medlemsavgifter senast vid den tidpunkt som föreningen bestämt. Många föreningar har bestämt att medlemsavgifter ska vara betalda vid det senaste verksamhetsårets slut för att medlemmen ska ha rösträtt vid det kommande årsmötet. Medlemsavgiften som fastställs av årsmötet bör skiljas från övriga avgifter (företrädesvis verksamhetsavgifter) som kan förekomma i en förening. En obetald medlemsavgift påverkar rösträtten vid årsmötet (se 3 kap. 4 §) och kan också leda till uteslutning. En obetald terminsavgift eller annan avgift som relaterar till betalning för en tjänst eller liknande får inte omedelbart samma verkan. I första hand bör denna typ av fordringar drivas in på ett för skulder vanligt sätt.

Tillbaka

3 § Medlems deltagande i den idrottsliga verksamheten

Medlem har rätt att delta i föreningens idrottsliga verksamhet under de former som är vedertagna inom idrotten och på samma villkor som gäller för övriga medlemmar. Föreningen har dessutom rätt att uppställa särskilda villkor för utövande av vissa uppdrag.
Vid deltagande i tävling eller uppvisning representerar medlem sin förening.
Föreningen bestämmer förutsättningarna för medlems deltagande i tävling eller uppvisning. För deltagande i tävling eller uppvisning utanför Sverige krävs aktuellt SF:s godkännande.
Är arrangören av tävlingen eller uppvisningen inte ansluten till det SF som administrerar ifrågavarande idrottsgren, får medlemmen delta endast om detta SF godkänt tävlingen eller uppvisningen.

Kommentar

Deltagande i den idrottsliga verksamheten

Den 3 § är en av mycket få paragrafer i stadgemallen som har en direkt koppling till den idrottsliga verksamheten. Lydelsen i paragrafen finns också intagen i RF:s stadgar (8 kap. 8 §) och får därmed ses som en grundläggande reglering för hela den svenska idrottsrörelsen.

I första stycket fastslås den så kallade idrottsliga likhetsprincipen. Grundprincipen inom föreningsrätten – likhetsprincipen – innebär att majoriteten vid sitt beslutsfattande inte utan stöd av stadgarna får utsätta de enskilda medlemmarna för olika behandling. Att en medlem har rätt att delta i den idrottsliga verksamheten på samma villkor som övriga medlemmar ger uttryck för denna princip. Stadgandet innebär alltså att en medlem kan kräva att få delta i den idrottsliga verksamheten på samma villkor som andra medlemmar. I en golfklubb finns kanske en kö för att få spelrätt på golfbanan. Ingen ska därför på skäl som strider mot likhetsprincipen kunna gå förbi den kön. I en tennisklubb delas de aktiva in i träningsgrupper och fördelning av tennistider sker efter vilken standard spelarna har. En enskild medlem kan då inte referera till likhetsprincipen och kräva att få spela i elitgruppen om personen inte uppfyller kraven för att tillhöra den. I en fotbollsklubb eller ishockeyklubb är det oftast självklart att de bästa blir uttagna till representationslaget, men i de individuella idrotterna är det inte lika självklart att en subjektiv uttagning sker till tävlings- och träningstillfällen. Det kan ändå förekomma utan att det strider mot den idrottsliga likhetsprincipen. Så länge alla medlemmar i grunden har samma möjlighet att kvalificera sig på idrottsliga meriter är en sådan uppdelning acceptabel. Däremot får inte irrelevanta skäl användas för att skilja på medlemmarna.

Vid tävling och uppvisning representerar en medlem i en förening inte sig själv i första hand, utan sin förening. Därför ska styrelsen, eller den styrelsen utser, sanktionera deltagandet i den idrottsliga verksamheten. Normalt är detta inte några problem i föreningarna eftersom det ofta finns ett generellt beslut, eller att det faller sig naturligt eftersom det rör sig om lagidrotter. En känslig fråga är ibland om styrelsen omvänt kan besluta att medlem inte får representera föreningen. En sådan åtgärd kan uppfattas som en bestraffning och måste i så fall tydligt kunna motiveras. Under alla omständigheter ska åtgärden inte användas om den strider mot likhetsprincipen.

Om en tävling eller uppvisning sker utomlands ska även aktuellt SF ge sitt samtycke till deltagandet. Även i dessa fall finns i regel generella sanktionsbeslut eller till och med särskilt angivet i SF:s tävlingsregler vilka förutsättningar som gäller för deltagande.

Ett specialfall är om en medlem tänker delta i en tävling eller uppvisning där arrangören inte är ansluten till, eller har fått sanktion från, det SF som är organiserat för att ha hand om den idrottsgren tävlingen eller uppvisningen gäller. Om till exempel en piratliga i ishockey skulle startas i Sverige kan Svenska Ishockeyförbundet i princip säga att samtliga ishockeyspelare, som är medlemmar i klubbar anslutna till förbundet, inte får delta i denna tävlingsverksamhet som konkurrerar med förbundet. Om spelarna ändå skulle delta i sådan verksamhet bryter de mot en grundläggande regel för svensk idrottsrörelse och kan bestraffas och ytterst bli uteslutna ur idrottsrörelsen.

Tillbaka

4 § Utträde

Medlem, som önskar utträda ur förening, ska skriftligen anmäla detta. Har medlem vid sådant utträde inte betalat föreskrivna avgifter till föreningen, bestämmer styrelsen om de ska betalas eller inte.
Om medlem inte betalat medlemsavgift under två på varandra följande år, får föreningen besluta om medlemskapets upphörande.
Om inte annat beslutas upphör medlemskapet enligt första eller andra stycket när medlemmen avförs från medlemsförteckningen. Personen ska underrättas om att medlemskapet har upphört.

Kommentar

Utträde

Ingen kan tvingas att tillhöra en förening. En medlem har alltid rätt att när som helst själv begära utträde ur föreningen, men kan ändå vara skyldig att betala förfallna avgifter. Om medlemmen har begärt utträde men inte betalat vad hen är skyldig föreningen, bestämmer styrelsen vilka åtgärder som ska vidtas. I yttersta fall kan föreningen ta till rättsliga åtgärder för att få den tidigare medlemmen att uppfylla vad man avtalat om (medlemskapet = avtal).

För att vara säker på om en person har begärt utträde eller inte bör avsägelsen vara skriftlig. Medlemskapet upphör då i och med att avsägelsen kommit till föreningen. Om en person ensidigt hävdar att hen inte är medlem, men ingen skriftlig anmälan gjorts, är personen förmodligen fortfarande medlem. I vissa fall kan det vara av betydelse, till exempel vid en dopingkontroll eller vid idrottslig bestraffningsåtgärd.

I andra stycket finns en så kallad passivitetsregel. En medlem som inte har betalat sina medlemsavgifter två år i rad, förlorar genom passivitet sitt medlemskap. I praktiken innebär det att om drygt ett år har förflutit från tidpunkten för sista förfallodagen för föregående års avgift, så kan föreningen besluta att ta bort medlemmen ur medlemsregistret. När förfallodagen för andra årets medlemsavgift passerats har medlemmen låtit bli att betala avgift två år i rad. Regeln har tillkommit av praktiska skäl för att slippa formella beslut om uteslutning (se nedan) av medlemmar som av en eller annan anledning lämnar föreningen och slutar betala medlemsavgift.

Tillbaka

5 § Uteslutning m.m.

Medlem får, utan iakttagande av 4 § andra stycket, uteslutas om medlemmen, trots påminnelse, har försummat att betala av föreningen beslutade avgifter. Medlem får också uteslutas om medlemmen motarbetat föreningens verksamhet eller ändamål, brutit mot idrottens värdegrund, föreningens stadgar, eller på annat sätt skadat föreningens intressen.
Uteslutning gäller tills vidare. Beslut om uteslutning får dock begränsas till att omfatta viss tid. Sådan tidsbegränsad uteslutning får som mest omfatta sex månader från beslutsdagen.
Om tillräckliga skäl för uteslutning inte föreligger får föreningen i stället meddela medlemmen en varning.
Beslut om uteslutning eller varning ska fattas av styrelsen. Sådant beslut får inte fattas utan att medlemmen inom viss av styrelsen angiven tid, minst 14 dagar, fått tillfälle att yttra sig över de omständigheter som föranlett att medlemskapet ifrågasätts.
I beslut om uteslutning eller varning ska skälen redovisas samt anges vad medlemmen ska iaktta för att överklaga beslutet. Beslutet ska inom tre dagar från dagen för beslutet skickas till medlemmen.

Kommentar

Uteslutning med mera

Frågan om att utesluta en medlem ur föreningen är både svår och omfattande, och kan bara beskrivas översiktligt här. Huvudregeln måste alltid vara hellre fria än fälla i första läget. Det är bättre att försöka hitta en lösning på problemet än att göra sig av med personer som kan uppfattas avvikande eller störande genom att utesluta dem.

Föreningar som är anslutna till RF ska enligt grundläggande principer vara öppna för alla (jfr 1 §). Öppenhetskravet innebär också att särskilt höga krav ställs på hanteringen av uteslutningsärenden. Ribban ligger alltså högt när det gäller möjligheten att utesluta en enskild medlem ur en idrottsförening. Men det är inte detsamma som att säga att det inte går att utesluta en medlem. För att ge en bild av den syn på uteslutning av enskild medlem som RF står för citeras nedan ur en inlaga till Högsta domstolen (HD) som riksidrottsstyrelsen inlämnade i ett mål för ett antal år sedan:

”RF, SF, förening och enskild person sammanlänkas genom medlemskapet. Detta är frivilligt och det ankommer således på varje individ eller organisation att avgöra om man vill eller inte vill vara medlem i närmast överordnad organisation. (Föreningen tillhör automatiskt de regionala organen – DF och SDF – när den blir medlem i SF.) Genom medlemskapet förutsätts att överordnade organisationers stadgar, övriga regler och beslut följs. Skulle medlem bryta mot dessa regler kan fråga om uteslutning aktualiseras.

En grundläggande princip inom idrottsrörelsen är att de till SF anslutna föreningarna ska vara öppna och i princip tillåta envar fysisk person som så önskar att bli medlem. Härav följer också att det, bortsett från de s.k. avgiftsfallen krävs ett handlande från medlemmens sida som är av mycket allvarlig natur för att denne ska kunna uteslutas ur föreningen. Samtidigt ligger det i sakens natur att styrelse och andra föreningsorgan får acceptera kritik från medlemmarna. Det utgör en del av de demokratiska principer på vilka föreningsverksamheten inom idrottsrörelsen bygger.

För att uteslutningsbeslut ska vara giltigt krävs enligt stadgarna dels en i formellt avseende korrekt handläggning, dels en saklig grund. Uteslutningsbeslutet kan härvid vila på en i stadgarna intagen objektiv eller subjektiv uteslutningsgrund.

Som en objektiv uteslutningsgrund räknas bl.a. medlems underlåtenhet att betala medlemsavgift.

De subjektiva uteslutningsgrunderna förutsätter värdeprövningar i det enskilda fallet, t.ex. huruvida medlemmen kan anses ha motarbetat föreningens intressen. De subjektiva uteslutningsgrunderna ställer höga krav på föreningsstyrelsens omdöme vid beslutsfattandet. Riktpunkten bör vara ”hellre fria än fälla”. Prövningen får inte påverkas av generella bedömningar, och det räcker inte med att vederbörande anses vara besvärlig eller att han uttalat sig förklenande om styrelsen eller andra funktionärer eller är allmänt kritisk mot styrelsens sätt att sköta sina angelägenheter. Vidare får medlem inte uteslutas därför att han med utnyttjande av sin stadgeenliga rätt, fört talan mot styrelsebeslut eller av det skälet att han är känd för att hålla på att gällande regler ska följas till punkt och pricka. Skäl till uteslutning kan föreligga t.ex. om medlem mot bättre vetande eller uppenbart sanningslöst sprider ut att styrelsen eller namngivna ledamöter berett sig otillbörliga förmåner eller annars använt föreningens tillgångar på ett förkastligt sätt eller grovt åsidosatt sina plikter mot föreningen och dess medlemmar.”

Beslut om uteslutning kan tidsbegränsas. En sådan begränsning får dock som mest omfatta sex månader från beslutsdagen (jfr 8 kap. 6 § i RF:s stadgar). En vanlig missuppfattning är att uteslutning inte skulle kunna vara längre tid än sex månader. Det stämmer inte riktigt eftersom en uteslutning som inte är tidsbegränsad gäller tills vidare. En person som blivit utesluten ur föreningen utan tidsbegränsning kan ansöka om medlemskap på nytt med beaktande av vad som sägs i 1 §.

Som ett alternativ till uteslutning finns i stadgemallen varning. Om föreningsstyrelsen inte tycker att det finns tillräckliga skäl för uteslutning, men ändå anser att en medlem har betett sig klandervärt, kan en varning i stället beslutas. Varningen innebär en begäran att medlemmen i fortsättningen ska rätta sig efter föreningens regler och till exempel inte uppträda på sätt som kan skada föreningens intressen. Ett ärende om varning ska handläggas på samma sätt som ett uteslutningsärende. Medlemmen måste få möjlighet att yttra sig över det som läggs honom till last innan styrelsen beslutar om åtgärd. Sannolikt hanteras ärendet redan från början som ett uteslutningsärende där styrelsen senare bestämmer sig för den lindrigare åtgärden varning. Om medlemmen inte bryr sig om beslutad varning finns senare möjlighet för föreningen att ta upp frågan igen för behandling som uteslutningsärende.

Tillbaka

6 § Överklagande

Beslut om att vägra medlemskap, medlemskapets upphörande eller varning får överklagas till föreningens SF enligt reglerna i 15 kap. RF:s stadgar.

Kommentar

Både beslut om uteslutning och varning kan överklagas inom idrotten enligt reglerna i 15 kap. RF:s stadgar. Närmaste överklagningsinstans är det SF föreningen tillhör. Om föreningen tillhör flera SF är det förmodligen det förbund vars idrott medlemmen i första hand är aktiv inom som är rätt SF. Om osäkerhet råder kan Riksidrottsnämnden avgöra vilken instans som ska ta upp ärendet till prövning.

Tillbaka

7 § Medlemskapets upphörande

Beslut om upphörande av enskilds medlemskap gäller inte förrän klagotiden utgått, eller då beslut överklagats, ärendet blivit slutligt avgjort.

Kommentar

Beslutet om uteslutning träder inte i kraft, dvs blir inte giltigt, förrän efter det att överklagningstiden utgått, eller då överklagning skett först efter att ärendet blivit slutligt avgjort. Det innebär att medlemskapet fortfarande gäller under hela tiden ärendet är under prövning av överklagningsinstanser.

Tillbaka