1 kap Allmänna bestämmelser

1 § Ändamål

Föreningen har som ändamål att bedriva idrottslig verksamhet i enlighet med ”Idrottsrörelsens verksamhetsidé, vision och värdegrund” (1 kap. RF:s stadgar, bilaga).
Föreningen ska bedriva följande idrotter: ………………………………………………………………………………………………………..
med särskild inriktning att: ………………………………………………………………………………………………………..............................

Kommentar

Ändamål

Stadgarnas ändamålsparagraf är en av de viktigaste paragraferna i föreningens regelverk. Av den ska det framgå vilken verksamhet medlemmarna i föreningen utövar, och också närmare om syftet. Här kan man oftast få klart för sig om föreningen är ideell eller inte.

För att försäkra sig om att idrottsföreningarna delar de gemensamma värderingar som idrottsrörelsen står för finns en hänvisning till den för idrotten övergripande Idrottens verksamhetsidé, vision och värdegrund enligt 1 kap RF:s stadgar (se bilaga).

Utöver detta kan varje förening skräddarsy det ändamål, syfte och uppgift som man särskilt önskar stå för. Om medlemmarna vill att föreningens verksamhet ska ha breddkaraktär, kan det anges i stadgarna. Vill medlemmarna att föreningen ska ha elitinriktad idrottsverksamhet som profil, anges det. Den angivna föreningsprofilen kan styra tillströmningen av nya medlemmar. Om någon inte vill satsa elitmässigt på konståkning väljer hen inte den klubb som uttalat detta ändamål, utan söker kanske medlemskap i den konståkningsklubb som sätter breddverksamheten främst.

Skräddarsy föreningens ändamål

Varje förening kan utifrån sina egna förutsättningar, behov och värderingar formulera sitt eget ändamål. För det första kan det vara lämpligt att skriva in i stadgarna vilka idrotter föreningen vill ha på sitt program. En fotbollsklubb nöjer sig förmodligen med att skriva in att föreningen ska ägna sig åt fotboll. Om medlemmarna genom årsmötesbeslut dessutom vill att föreningen ska syssla med skidsport, tas det in i stadgarna under ändamålet.

Förutom vilken idrott som ska utövas i föreningen, kan ändamålsparagrafen mycket väl också innehålla vilken inriktning medlemmarna vill ha på sin idrottsliga verksamhet. En förening som i ändamålsparagrafen skriver in att den i huvudsak ska syssla med ungdoms- och motionsverksamhet, kan inte utan stadgeändring börja satsa för att få fram ett elitlag. Omvänt kan tänkas att en förening med elitinriktning kan välja att inte ha till exempel en omfattande verksamhet på motionsnivå. Hur man vill ha det i föreningen bestämmer medlemmarna på årsmötet, och som i all demokratisk föreningsverksamhet är det majoritetsbeslut som avgör. Den minoritet i föreningen som inte kan, vill eller önskar ställa upp på majoritetens vilja, får ta konsekvenserna och lämna föreningen eller ompröva sitt ställningstagande och respektera det ändamål som antagits av föreningen.

Fleridrottsförening – sektioner

Under ändamålsparagrafen bör det skrivas in vilka idrotter föreningen tänker utöva. Flera idrotter på programmet betyder inte att föreningen måste organisera sig i flera idrottssektioner. Med sektion menar vi inom idrotten en förenings underavdelning, med normalt en egen utsedd sektionsstyrelse. Sektionen är inte juridiskt självständig utan ingår i en och samma juridiska person, idrottsföreningen.

En förening som har flera idrotter på sitt program (vilket framgår av ändamålsbeskrivningen) får själv välja om den vill organisera verksamheten i olika sektioner, eller på annat sätt. För att underlätta för dem som önskar idrottssektioner finns regler för detta i slutet av stadgemallen (7 kap. 1 §–3 §).

Det är alltid föreningen i sin helhet som är medlem i ett eller flera specialidrottsförbund (SF), och det är alltid föreningen som med sina samlade tillgångar svarar för de förpliktelser som kan uppkomma mot föreningen. Ur medlemssynpunkt kan dock ett SF vilja ha information – statistik med mera som bara rör den idrott som förbundet organiserar – och på grund av det kan årsrapporter och andra handlingar vara utformade så att bara en viss sektions verksamhet ska anges. Därför kan det ibland framstå som om det bara är sektionen som är medlem i SF, men en sektion är inte en självständig juridisk person enligt vår definition och kan därför inte vara medlem i en annan organisation.

Tillbaka

2 § Föreningens namn m.m.

Föreningens fullständiga namn är ………………………………………………………………………………………………………
Föreningens organisationsnummer är ……………………………………………………………………………………………….
Föreningen har sin hemort i ………………………………………………………… kommun.

Kommentar

Föreningens namn samt ändring av namn

För att alla ska veta att det är föreningens egna stadgar, ska det stå i ingressen att det är ”Stadgar för den ideella föreningen ……”. På den streckade linjen skrivs föreningens fullständiga namn. Om så önskas kan en förkortning av namnet tilläggas inom parentes.

Särskilt när föreningen ingår avtal med andra är det viktigt att det fullständiga namnet används. Eftersom det är föreningen i sin helhet som är den juridiska personen kan avtal inte slutas under till exempel fotbollssektionens eller ungdomskommitténs namn. Men företrädare för sektioner eller kommittéer kan teckna föreningens firma, om de använder föreningens fullständiga namn och har fått delegeringsbeslut (se vidare under avsnitt om firmateckning).

När föreningen ansöker om medlemskap i SF prövas om föreningens namn kan godkännas. Det är därför viktigt att känna till vilka principer som gäller för godkännande av namn inom idrotten.

Om föreningen inte redan är medlem inom RF, ska SF – innan de beslutar om medlemskap – kontrollera med RF att föreningens namn inte är olämpligt eller går att förväxla med annan medlemsförenings namn.

Namnkontroll hos RF ska också göras när en förening vill ändra sitt namn. En flersektionsförening ska ansöka om namnändring hos samtliga SF där föreningen är medlem.

Föreningsnamn som lätt kan förväxlas med namnet på en annan medlemsförening i RF får inte godkännas. Detsamma gäller om namnet väcker anstöt, löje eller obehag.

Namnet på en idrottsförening bör inte innehålla orden: förbund, svenska, läns, distrikts eller liknande, eftersom dessa ord står för riks- eller regionalorganisation. Namnet bör inte heller innehålla orden sektion eller allians, då detta leder tanken till en underavdelning inom en förening eller en sammanslutning av lokala föreningar, till exempel bingoallians. Slutligen bör namnet tala om att föreningen är ideell och sysslar med idrott. Något av orden: förening, klubb, sällskap eller liknande bör kombineras med något av orden: idrott, sport, handboll, ishockey, bil eller liknande.

Föreningens organisationsnummer och hemort

Enligt beslut på Riksidrottsmötet 2009 måste alla idrottsföreningar inom RF ha ett organisationsnummer. Ansökan om organisationsnummer görs hos Skatteverket på en särskild blankett, ”Ansökan, Organisationsnummer för ideell förening” (SKV 8400) som finns på Skatteverkets webbplats. Av blanketten framgår vilka handlingar som ska bifogas. Det kostar inget att ansöka om ett organisationsnummer.

Det är viktigt att ange föreningens hemort (säte) i stadgarna. Hemorten styr den idrottsliga distriktstillhörigheten men avgör också den rättsliga hemvisten (t.ex. under vilken domstol föreningen hör). Det normala är att föreningens hemort är där verksamheten bedrivs eller där de flesta medlemmarna bor. Det räcker att ange kommunen där föreningen finns. Man kan också ange både ort och kommun. För föreningar som vill vara anslutna i RF kan hemorten inte ligga utanför Sveriges gränser.

Om det skulle behövas, finns det inget som hindrar att föreningen byter sin hemort. Beslut om stadgeändring måste i så fall göras. Följden kan bland annat bli att föreningen administrativt kommer att tillhöra ett annat idrottsdistrikt.

Bildandedatum och tidpunkt för stadgeändringar

I ingressen till stadgemallen kan skrivas in i när föreningens bildades. Föreningens ”födelsedag” är bra att ha nedskriven med tanke på firandet av jubileer och den idrottshistoriska vårdnaden av föreningen i övrigt.

Viktigare är kanske ändå att veta om och när stadgeändringar har gjorts. I stadgarna bör det därför skrivas in datum för det årsmöte som beslöt att ändra stadgarna och vilken paragraf som ändrats. Har det gjorts ändringar vid olika årsmöten fylls de olika datumen i. Om stadgarna i sin helhet är reviderade räcker det med att ange att nya stadgar antagits vid det aktuella årsmötet. Om detta sköts noggrant förebyggs konflikter som annars kan uppstå på grund av att stadgarna inte har blivit uppdaterade. Det är inte ovanligt med tvister på årsmöten när medlemmarna har olika uppfattningar om vilka stadgar som ska gälla. En korrekt uppdatering av stadgarna skapar trovärdighet för regelverket bland medlemmarna och gentemot utomstående.

För det mesta brukar föreningar söka medlemskap i det SF som hör till respektive idrott. Om föreningen vill delta med lag i serieverksamhet i fotboll, ansöker föreningen om medlemskap i Svenska Fotbollförbundet. Önskar några av klubbens medlemmar delta i tävlingsverksamhet i skidor, blir Svenska Skidförbundet det förbund dit medlemsansökan skickas. Det finns inget som säger att en förening måste vara ansluten till ett förbund för att syssla med en viss idrott, men det finns klara fördelar med det, till exempel för att delta i tävlingsverksamhet.

Tillbaka

3 § Sammansättning, tillhörighet m.m.

Föreningen består av de fysiska personer som har beviljats medlemskap i föreningen.
Föreningen är medlem i följande specialidrottsförbund (SF):
Svenska ...............................................................................................
Svenska ...............................................................................................
och är därigenom även ansluten till Sveriges Riksidrottsförbund (RF).
Genom medlemskap i SF blir föreningen även medlem i RF-SISU ………………………… (distrikt), vilket är det distrikt där föreningen har sin hemort.
Genom medlemskap i SF blir föreningen dessutom medlem i ……………………………… specialidrottsdistriktsförbund (SDF), vilket är det SDF där föreningen har sin hemort.
Föreningen är skyldig att följa ovan nämnda organisationers stadgar, tävlingsregler och fattade beslut.
Föreningen ska verka för att styrelsen, valberedningen, kommittéer och andra organ får sådan sammansättning att mångfald inklusive jämställdhet mellan kvinnor och män nås och att ungdomar ingår.
På begäran av RF och övriga organ enligt 8 kap. 5 RF:s stadgar, är föreningen skyldig att lämna uppgifter m.m.

Kommentar

Sammansättning, tillhörighet

En idrottsförening som vill vara medlem i ett SF inom RF får enbart bestå av fysiska personer som medlemmar. Förutom i 3 § i stadgemallen finns denna regel angiven i 8 kap. 6 § första stycket i RF:s stadgar. Det betyder att en idrottsförening inte får ha andra föreningar som medlemmar. Inte heller kan föreningen ha ett aktiebolag som medlem. Men föreningen kan äga ett aktiebolag eller ha samarbetsavtal med andra föreningar (t.ex. farmarklubbar) och andra juridiska personer.

Inom idrotten finns ett flertal föreningar på lokal nivå som består av andra föreningar som medlemmar. Dessa samverkansformer brukar vi kalla allianser. Begreppet allians är ingen vedertagen juridisk (eller ens idrottsjuridisk) term. Inom idrotten menas vanligtvis en lokal sammanslutning av föreningar för speciella syften. Alliansen kan inte bli medlem i SF. Mestadels är allianserna ett samverkansorgan där till exempel gemensamma (idrottspolitiska) frågor drivs i förhållande till kommunen. En fara med alliansformen är om en ekonomisk verksamhet bedrivs till förmån för föreningarna som ingår i alliansen. Då kan statusen som ideell förening bli ifrågasatt, eftersom en ideell förening inte får bedriva ekonomisk verksamhet som gynnar medlemmarnas ekonomiska intresse.

Medlemskap i ett eller flera SF

När en förening efter ansökan blivit medlem i ett eller flera SF, tillhör föreningen detta/dessa SF och därmed RF. Tillhörigheten skrivs lämpligen in i stadgarna och då blir även frågan om utträde ett ärende som årsmötet ska besluta om med nödvändig majoritet. Genom sitt medlemskap har föreningen accepterat de villkor och regler som finns både i SF:s och i RF:s stadgar. Eftersom följderna av medlemskapet är viktiga även för medlemmarna i föreningen är det principiellt viktigt att behandla frågan om tillhörighet på årsmötet. Både frågan om fotbollsklubben ska uppta skidor på programmet, och frågan om föreningen ska söka medlemskap i Svenska Skidförbundet är ytterst årsmötesfrågor.
Villkoren för förenings medlemskap i SF finns angivna i respektive SF:s stadgar och även i 8 kap. 1 § i RF:s stadgar. Enligt dessa regler får en ideell förening bli medlem i SF om nedanstående villkor är uppfyllda:

1. Ansökningen om medlemskap är upprättad enligt RF:s föreskrifter, vilket även innebär uppgift om föreningens organisationsnummer, och är åtföljd av föreningens stadgar, vilka ska upprättas på grundval av RF:s stadgemall för idrottsföreningar. Om en sökande förening bedriver idrottslig verksamhet endast som en del av annan huvudsaklig verksamhet, och därför inte har stadgar som anknyter till RF:s stadgemall, är det tillräckligt att föreningen skriftligen förbinder sig att i sin idrottsliga verksamhet tillämpa de regler som är vedertagna inom idrottsrörelsen och på vilka RF:s stadgar bygger.
2. Föreningen bedriver sådan idrottsverksamhet som administreras av det SF man lämnat in ansökan till och uppfyller även de särskilda villkor för medlemskap som SF har i sina stadgar.
3. Föreningen har förbundit sig att i sin idrottsliga verksamhet följa RF:s och respektive SF:s stadgar, tävlingsregler och beslut fattade av överordnat idrottsorgan.
4. Föreningens namn inte är olämpligt och kan inte heller förväxlas med namnet på en redan ansluten förening i RF.
5. Föreningen har betalat de avgifter som SF kan ha bestämt.

SF får även avslå ansökan om medlemskap om det av särskild anledning kan antas att föreningen inte kommer att följa idrottens värdegrund enligt 1 kap. eller vad som i övrigt föreskrivs i RF:s eller SF:s stadgar.

Om SF inte godkänner en förenings ansökan, får föreningen överklaga beslutet hos Riksidrottsnämnden (RIN) enligt reglerna i 15 kap. i RF:s stadgar.

Distriktstillhörighet

Föreningen är medlem i ett eller flera SF och tillhör det specialidrottsdistriktsförbund (SDF) och det RF-SISU distrikt (Distrikt) inom vars gränser föreningen har sin hemort. Distriktstillhörigheten är alltså beroende av var föreningen har sin hemort, och kan inte ändras om inte föreningen byter hemort (stadgeändring). En fotbollsklubb i Kramfors tillhör Ångermanlands Fotbollförbund och RF-SISU Västernorrland, oberoende av vad distrikten eller klubben anser. Om klubben väljer att bli medlem i Svenska Innebandyförbundet, kommer den automatiskt att tillhöra även Västernorrlands Innebandyförbund.

Det är inte alltid SDF-gränserna överensstämmer med RF-SISU-distriktens gränser. SF väljer i allt större utsträckning att organisera sina distrikt efter den egna verksamhetens förutsättningar och spridning i landet. Mindre förbund har därför oftast ett mindre antal SDF som är geografiskt större. Det saknar i praktiken betydelse och regler finns dessutom för hur RF-SISU distrikt ska sköta relationerna till SDF med avvikande gränser.

Lojalitet mot överordnade förbunds beslut och regler

Genom medlemskapet förpliktar sig föreningen att följa överordnade organisationers stadgar, regler och beslut. Görs inte det finns risk att föreningen utesluts ur förbunden.

Föreningarna är också skyldiga att ställa föreningens handlingar till förfogande samt lämna begärda uppgifter på begäran av respektive förbunds styrelse. Flertalet SF har hittills inte använt sig av denna bestämmelse systematiskt men utvecklingen visar att fler och fler SF vill få större kunskap om föreningarnas ekonomi och organisation. Därför har bland annat beslutats att föreningar årligen ska skicka in sina ekonomiska berättelser och årsmötesprotokoll.

Att föreningarna och deras medlemmar ska följa fastställda tävlingsregler och tävlingsbestämmelser borde vara självklart för alla. Sanktionerna mot regelbrott brukar också kunna accepteras inom ramen för de gällande reglerna. Vad kanske inte alla tänker på, är att en förening faktiskt kan riskera att uteslutas ur sitt förbund om den vid upprepade tillfällen inte följer vad som föreskrivs i tävlingsreglerna/tävlingsbestämmelserna.

Tillbaka

4 § Beslutande organ

Föreningens beslutande organ är årsmötet, extra årsmöte och styrelsen.

Kommentar

Beslutande organ

Det som kan vara intressant med denna paragraf är inte det som står, utan snarare det som uttryckligen inte står i paragrafen. Att årsmötet (inklusive extra årsmöte) är föreningens högsta beslutande organ borde vara självklart. Att styrelsen är föreningens högsta beslutande organ när årsmötet inte är samlat borde också vara klart för alla. Men var i hierarkin kommer sektionsårsmöten, sektionsstyrelser, kommittéer, klubbdirektören med flera in?

Som redogjorts för är en grundläggande förutsättning att en förening över huvud taget ska existera i juridisk mening, att ett antal individer gått samman och träffat avtal (antagit stadgar) om att i organiserade former samverka för ett gemensamt ändamål, samt att man också har utsett en styrelse som ska företräda föreningen. Stadgarna ska även innehålla ett antal obligatoriska delar för att betraktas som fullständiga stadgar. En viktig sådan del är reglerna om hur föreningsbeslut ska tas. Hur föreningsbeslut fattas är dock beroende av hur föreningen är organiserad, och därför är det viktigt att känna till vilka allmänna principer som gäller.

En viktig princip på organisationsrättens område är att förekommande föreningsorgan inom samma beslutskedja har en inbördes rangordning. Det innebär att underordnade organ i föreningen måste följa de beslut och instruktioner som överliggande organ i beslutskedjan har fattat. I en förening är årsmötet (och extra årsmöte) det högsta beslutande organet. Under det kommer föreningens styrelse, och under styrelsen kommer sektioner, kommittéer, anställda i föreningen, funktionärer med flera enligt den beslutsordning som föreningen bestämmer. Om rangordningen skulle vara annorlunda, finns risk för att föreningens juridiska status kan ifrågasättas. I klartext bör därför varning utfärdas för bland annat de flersektionsföreningar där sektionerna vuxit sig så självständiga att föreningens styrelse och årsmöte i praktiken inte längre utövar formell beslutanderätt över sektionen.

Tillbaka

5 § Verksamhets- och räkenskapsår

Föreningens verksamhetsår och räkenskapsår omfattar tiden fr.o.m den 1 januari t.o.m den 31 december.

Kommentar

Verksamhets- och räkenskapsår

Angivandet av räkenskapsår är en av de obligatoriska stadgeföreskrifter (se ovan) som ska finnas angivna för att stadgarna ska anses fullständiga. Räkenskapsår och verksamhetsår, som ska omfatta 12 månader, sammanfaller och redovisas i årsberättelsen genom den ekonomiska berättelsen respektive styrelsens verksamhetsberättelse.

Den angivna tiden för räkenskaps- och verksamhetsåret varierar idag mellan olika föreningar. Den vanligast förekommande är dock kalenderår, det vill säga tiden 1/1–31/12, vilket också är det räkenskapsår som främst bestäms i bokföringslagen (BFL). Kalenderåret är sannolikt också den bästa perioden eftersom föreningens bokföring då kommer att stämma överens med tider för kontrolluppgifter, räntebesked med mera. Utöver kalenderår finns möjlighet enligt BFL att ha brutet räkenskapsår det vill säga till exempel tiden 1/7–30/6 (s.k. budgetår).

För vissa föreningar har perioden valts med hänsyn till den idrottsliga verksamhet som bedrivs. Skidklubbar brukar till exempel ofta ha brutet räkenskapsår i någon form, eftersom den idrottsliga verksamheten huvudsakligen äger rum under vinterhalvåret. Klubbar som till största delen har verksamhet under vår sommar och höst har som regel kalenderåret som räkenskapsår.

Ibland förekommer ett begrepp i stadgarna som kallas för styrelsens arbetsår. Det bör inte förväxlas med verksamhets- och räkenskapsåret. Arbetsåret är tiden från ett årsmöte till och med nästa årsmöte, den tid som en styrelse är vald för (vissa ledamöter kan väljas för två arbetsår åt gången). Att arbetsåret skiljer sig från verksamhets- och räkenskapsåret utgör inget praktiskt problem. En ny styrelse som väljs på ett årsmöte inträder visserligen en tid in på påbörjat verksamhetsår, men frågan om ansvarsfrihet följer alltid den tid som styrelseledamöter suttit i styrelsen. För att få full ansvarsfrihet för ett helt arbetsår krävs alltså beslut på två årsmöten.

Tillbaka

6 § Firmateckning

Föreningens firma tecknas av styrelsen gemensamt.
Styrelsen har rätt att delegera firmateckningsrätten till två styrelseledamöter gemensamt eller till en eller flera särskilt utsedda personer.
Den som genom delegation fått fullmakt att företräda föreningen ska återrapportera till styrelsen.

Kommentar

Firmateckning – fullmakter med mera

Ett av de grundläggande villkoren för en rättskapabel ideell förening är att det finns en utsedd styrelse. För att föreningen ska kunna fungera som självständig juridisk person i relation till myndigheter, domstolar och tredje man måste den företrädas av en eller flera fysiska personer. Att hela styrelsen har rätt att företräda föreningen (teckna föreningens firma) faller sig därför naturligt.

Men det skulle vara ganska opraktiskt om hela styrelsen alltid skulle skriva under olika handlingar. Därför är det vanligt att styrelsen genom delegeringsbeslut bestämmer att firman även får tecknas av andra. En förutsättning för att styrelsen ska få ge firmateckningsrätt är dock att inte föreningens stadgar, eller årsmötet, har inskränkt styrelsens behörighet. Något som särskilt bör tänkas på när det exempelvis gäller avtal om fast egendom eller större ekonomiska åtaganden.

Delegeringsbeslut som kan gälla att styrelseledamöter gemensamt eller var för sig får teckna föreningens firma, eller som kan gälla annan enskild person, bör utformas skriftligen för att det inte ska råda tvekan om beslutets innebörd. Vanligtvis brukar styrelsen besluta om firmatecknare vid det konstituerande sammanträdet, dvs. första styrelsesammanträdet efter årsmötet. Ofta krävs också ett bestyrkt protokollsutdrag från föreningen för att till exempel kvittera ut bank- och postmedel.

För att begränsa riskerna vid överlåtelse av firmateckningsrätt kan det vara betydelsefullt att sätta olika krav på firmateckningen för olika konton. Om föreningen har ett kapitalkonto där större delen av föreningens kapital finns samlat kan det vara bra om teckningsrätten ges till mer än en person för detta konto. Uttag på konton med begränsade medel kan delegeras till en person för att det ska fungera praktiskt med betalning av löpande utgifter. Ett annat sätt att förhindra att kassan länsas på ett oplanerat sätt kan vara att sätta beloppsgränser för uttag av enskilda föreningsföreträdare. Det kan också vara lämpligt att lämna utdrag på vilka som har rätt att teckna föreningens firma till dem man har återkommande kontakt med som resebyråer eller sporthandlare.

När någon behörig person företräder föreningen gentemot annan är det viktigt att föreningens fullständiga namn (jfr ovan under 2 §) anges. Under föreningens namn skriver firmatecknare under. Om firmatecknare enbart anger sitt namn utan att ange föreningens namn finns det risk att de personligen blir ansvariga för den förbindelse som ingås.

Styrelsen är sysslomän som har fått medlemmarnas förtroende

”Varder man av annan ombunden, att å dess vägnar något syssla och uträtta, och säger där ja till; tage fullmakt, och ligge där sedan hans vårdnad å; göre ock redo och besked för det han om händer får.” (Västgötalagen från är 1220).

Så lyder den gamla lagregeln om sysslomän. Styrelseledamöter kan mycket väl betraktas som sysslomän. De har fått medlemmarnas uppdrag och förtroende att sköta och tillvarata föreningens intressen. Genom att låta sig väljas att ingå i styrelsen har de valda sagt ja till uppdraget, och därmed har ledamöterna åtagit sig ett förtroendeförhållande till föreningen.

Styrelsen är skyldig att arbeta för att förverkliga föreningens ändamål och även i övrigt hålla sig inom den ram som medlemmarna i stadgeform har bestämt ska gälla. Styrelsen ska därutöver följa vad som föreskrivs i allmän lag i olika avseenden.

Om förtroendet för styrelsen brister är det naturligt att medlemmarna väljer en ny styrelse, som bättre svarar upp mot det som medlemmarna önskar. Omvänt gäller också att en föreningsstyrelse självmant bör avgå om den känner att medlemmarnas förtroende inte längre finns.

Behörighet respektive befogenhet

Den som genom sin ställning eller genom särskilt beslut (fullmakt) har fått rätt att företräda föreningen kan sägas ha behörighet att företräda föreningen. Denna rätt kan begränsas genom att till exempel i en fullmakt ange inom vilka gränser avtal får träffas för föreningens räkning. Den begränsade rätten brukar kallas för firmatecknarens befogenhet.

Behörighet respektive befogenhet är viktiga begrepp för att avgöra när en rättshandling är bindande eller inte gentemot föreningen. Om en föreningsföreträdare är behörig att ingå en rättshandling men saknar befogenhet att göra det kan föreningen bli bunden av denna rättshandling om motparten var i god tro. Skulle en styrelse genom avtal med tredje man komma överens om något som förutsätter stadgeändring, är sådant avtal med all sannolikhet ogiltigt, även om motparten var i god tro, eftersom styrelsen inte är behörig att fatta beslut om stadgeändring.

Frågor om behörighet och befogenhet kan vara svåra att bedöma, och här finns inte utrymme till ytterligare fördjupning. Vad som är viktigt att känna till i föreningslivet är att en förening ibland kan bli bunden av avtal som ingås av behörig företrädare trots att den personen inte fått befogenhet att ingå avtalet.

Det är därför bra om antalet behöriga firmatecknare/företrädare kan begränsas, och att det klart anges vilka befogenheter de har. Det kan också vara bra att underrätta de vanligaste motparterna som till exempel bank, resebyrå, sportaffär med flera om vilka som har rätt att teckna föreningens firma och inom vilka (belopps-)gränser detta får ske. Skulle en behörig företrädare i form av damtränaren köpa en träningsresa till USA för damlaget i fotboll, när resebyrån fått besked från föreningen att tränaren endast har rätt att beställa resor till lagets seriematcher i Sverige, finns sannolikt inget bindande avtal mellan föreningen och resebyrån eftersom resebyrån inte kan anses ha varit i god tro.

Tillbaka

7 § Stadgeändring

För ändring av dessa stadgar krävs beslut av årsmöte med minst 2/3 av antalet lämnade röster.
Förslag till ändring av stadgarna får skriftligen lämnas av såväl medlem som styrelsen.

Kommentar

Stadgeändring

Stadgarna är det regelverk som medlemmarna gemensamt har kommit överens om ska gälla för föreningen. Stadgarna kan liknas vid ett avtal, ett standardavtal, mellan medlemmarna. En stadgeändring är därför ett viktigt beslut som inga andra än medlemmarna själva kan avgöra.

Medlemmarna fattar beslut genom att delta i årsmötet. Årsmötet är beslutsmässigt med det antal röstberättigade medlemmar som deltar i mötet (se nedan). Därför är det önskvärt, nästan ett krav, att medlemmarnas intresse för föreningen är så pass stort att de deltar i det högsta beslutande organet i föreningen kontinuerligt. Föreningen kommer att få problem om intresset för årsmötena är lågt. Det är av yttersta vikt att medlemmarna själva tar ansvar för föreningen genom att delta i beslutsprocessen. Föreningen är en sammanslutning av medlemmar, och utan medlemmar finns inte heller föreningen.

För att vara säker på att flertalet medlemmar vill göra en stadgeändring finns ett krav på så kallad kvalificerad majoritet för beslut om stadgeändring. Den kvalificerade majoritet som krävs enligt stadgemallen är 2/3 av antalet avgivna röster på årsmötet. Inget hindrar dock att föreningar skärper denna regel till exempel till 3/4, och/eller gör ett tillägg att stadgeändringen även ska godkännas genom beslut av ytterligare ett årsmöte som ska hållas en viss tid efter det ordinarie årsmötet. Det senare något långsammare förfaringssättet rekommenderas inte med hänsyn till att stadgar normalt bör kunna uppdateras med jämna mellanrum.

Förslag till stadgeändring kan läggas fram av både styrelsen och enskilda medlemmar. Däremot har inte föreningsorganen under styrelsen, som sektioner, kommittéer med flera, förslagsrätt. Men inget hindrar att samtliga föreningsmedlemmar som tillhör exempelvis orienteringssektionen skriver under en gemensam motion om att lägga ned orienteringen (stadgeändring av ändamålet) och föreslår att denna verksamhet får överföras till en separat bildad orienteringsklubb.

Tillbaka

8 § Tvist/skiljeklausul

Talan i tvist där parterna är, eller när omtvistat rättsförhållande gällde var, enskild medlem, funktionär, förening, IdrottsAB, SDF, Distrikt, SF, RF, Antidopingstiftelsen eller Antidoping Sverige AB (ADSE) får inte väckas vid allmän domstol. Sådan tvist ska, utom ifall då annan särskild ordning är föreskriven i SF:s eller RF:s stadgar, avgöras enligt ett av RS fastställt reglemente för Idrottens skiljenämnd.
Talan måste anhängiggöras senast inom två år från tvistens uppkomst.

Kommentar

Frågan om skiljeklausuler och skiljeförfarande som alternativ till domstolsprövning infördes genom beslut av Riksidrottsmötet 1993. Därefter har skrivningen under hand ändrats och finns idag införd under 2 kap. 8 § RF:s stadgar, vars lydelse också återfinns i stadgemallen.

Skrivningen anger när en tvist ska avgöras av Idrottens skiljenämnd. Syftet med stadgandet är att förstärka idrottsrörelsens suveränitet att inom sig lösa uppkomna tvister. Klausulen omfattar uppkommande rättstvister mellan angivna parter utom sådana fall som ska prövas i särskild ordning enligt RF:s eller SF:s stadgar. Det innebär bland annat att ärenden enligt 14 och 15 kap RF:s stadgar är undantagna och att SF i sina stadgar kan ha en skiljeklausul av annat innehåll, såsom exempelvis Svenska Fotbollförbundet och Svenska Ishockeyförbundet har beslutat om.

Tillbaka

9 § Upplösning av föreningen

För upplösning av föreningen krävs beslut av årsmöte med minst 2/3 av antalet lämnade röster.
I beslut om upplösning av föreningen ska anges dels att föreningens tillgångar ska användas till ett av föreningen bestämt idrottsfrämjande ändamål, dels var den upplösta föreningens handlingar m.m. ska arkiveras t.ex. i folkrörelsearkiv eller motsvarande.
Beslutet, tillsammans med kopia av årsmötets protokoll, revisionsberättelse samt balans- och resultaträkningar, ska omedelbart skickas till föreningens SF (Svenska XX).

Kommentar

Upplösning av föreningen

Det ska finnas regler i stadgarna för hur det går till att lägga ned en förening. På samma sätt som för stadgeändring kan det vara intressant för medlemmarna att bestämma med vilken kvalificerad röstmajoritet beslut om nedläggning ska tas. Dessa regler kan skärpas om föreningen vill. I det här fallet, till skillnad från stadgeändring, kan det kännas befogat för många föreningar att ha en regel att nedläggningsbeslutet även ska godkännas genom beslut av ytterligare ett årsmöte hållet med en viss tids mellanrum.

I stadgarna ska det även anges hur föreningens tillgångar ska hanteras vid upplösning. En principiellt viktig regel för idrotten är att tillgångarna ska användas för ett bestämt idrottsfrämjande ändamål. Det betyder att föreningen kan fatta beslut om att skänka överblivna tillgångar i form av idrottsutrustning, anläggningar, kontanta medel med mera till en systerförening på orten eller till sitt SDF eller SF. Årsmötet får aldrig besluta att behållningen ska delas mellan medlemmarna. Om det görs finns risken att de enskilda medlemmarna och ansvarig styrelse personligen kan bli ansvariga.

I praktiken kan en nedläggning av föreningen gå till så att årsmötet tar ett formellt beslut om nedläggning och ger i uppdrag åt valda företrädare (likvidatorer), som kan vara styrelsen, att enligt beslutet sköta likvidationen (nedläggningen) av föreningen. Om medlemmarna vill, efter det att likvidatorerna fullgjort sin uppgift att realisera tillgångarna med mera, kan de samlas igen för att genom beslut bekräfta nedläggningen.

Beslutet om nedläggning och den ekonomiska slutredovisningen av föreningens tillgångar ska omedelbart skickas in till respektive SF.

Tillbaka