Enligt diskrimineringslagen innebär begreppet kön att någon är kvinna eller man. Förbudet mot könsdiskriminering omfattar också personer som planerar eller har ändrat sin könstillhörighet.

Förebygga diskriminering kan handla om att ändra folks invanda normer - hur många ser könsroller inom idrotten och samhället i stort. Det kan gälla maskulinitet och macho-kultur men ockås hur kvinnor och flickor bör bete sig eller får sämre halltider och förutsättningar att utöva sin idrott.

Lagen definierar sexuell läggning som homosexuell, heterosexuell eller bisexuell läggning.

Om personer är i ett sammanhang där de inte vågar vara öppna med vem de älskar eller attraheras av är risken stor att må dåligt eller lägger skam och skuld på sig själva. Alla ska ha rätt att vara den de vill vara och då är det viktigt att få stöd från vänner och vuxna i sin omgivning. En ledare kan vara en av de viktigaste personerna för en ungdom som blir kränkt eller utsatt för diskriminering av andra i eller utanför idrotten.

Diskriminering kring könsdentitet eller uttryck avser personer som inte definierar sig som kvinna eller man eller genom sin klädsel, eller på annat sätt, ger uttryck för att tillhöra ett annat kön som ofta brukar kallas transpersoner. Även en person som identifierar sig som transsexuell, men inte tänker ändra sin könstillhörighet, omfattas av denna grund.

Att göra idrotten mer öppen och tänka bortom tvåkönsnormen kan öka allas delaktighet och inkludering, vilket kan leda till att fler väljer att idrotta. Det kan vara att erbjuda blandade lag eller rucka på regelverk så att fler kan tävla eller att ha möjlighet till omklädning som inte bara syftar till dam och herr.

I diskrimineringslagen definieras etnisk tillhörighet som en individs nationella och etniska ursprung, hudfärg eller annat liknande förhållande. Alla människor har minst en etnisk tillhörighet oavsett var man är född eller hur man lever. Diskrimineringslagen skyddar mot rasistisk diskriminering.

Rasism kan ta sig uttryck på många olika sätt. Ofta sker det i form av taskiga kommentarer, till exempel att använda ”n-ordet”, eller säga att någon anses vara mindre svensk än andra på grund av sin hudfärg. Det kan även ske mer subtilt som till exempel att fråga ”var kommer du ifrån egentligen?” eller ”får jag känna på ditt hår?” Det kan också handla om förväntningar på att någon ska vara på ett visst sätt eller vara bra på en specifik idrott kopplat till vilket land personen eller hens familj kommer ifrån. Det kan finnas en vithetsnorm som gör att den som uppfattas som vit (exempelvis genom etnicitet, hudfärg, traditionellt svenskt namn) får ofta fördelar och makt för att den tillhör vithetsnormen och är förväntad och självklar i olika sammanhang. Det kan jämföras med den som bryter mot eller utmanar vithetsnormer, som kan bli missgynnad av samma norm.

Diskrimineringsgrunden ålder är den nyaste diskrimineringsgrunden och skyddar mot att någon blir behandlad sämre på grund av sin levda ålder. Det har visat sig i studier att åldersdiskriminering är en av de vanligaste diskrimineringsformerna.

Både unga och äldre personer kan drabbas av åldersdiskriminering. Åldersdiskriminering kan vara en förväntan om att äldre personer inte kan arbeta lika hårt som yngre, eller att yngre inte har lika stor kunskap som äldre.

Åldersdiskrimineringen eller fördomar mot personer på grund av ålder kallas ålderism.

Enligt diskrimineringslagen är det förbjudet att diskriminera någon på grund av funktionsnedsättning. Socialstyrelsens definition av funktionsnedsättning innebär att en persons fysiska, psykiska eller intellektuella förmåga skiljer sig från normen, som ofta handlar om en kropp som ser, hör och kan röra sig utan hjälpmedel.

Funktionsnedsättning kallas även funktionsvariation för att tydliggöra att förmågor, styrkor och svagheter varierar från person till person. Men för att ha rätt till stöd är det ibland viktigt att prata om att det rör sig om en nedsättning i funktion eller förmåga.

Definition funktionsnormen: Oskriven regel som gör att vi förväntar oss att en kropp ska fungera på ett normativt sätt, utan funktionsnedsättning.

Med religion avses religiösa åskådningar som exempelvis hinduism, judendom, kristendom och islam. Annan trosuppfattning innefattar sådana övertygelser som har sin grund i, eller samband med, en religiös åskådning, till exempel buddism, ateism och agnosticism.

Inom idrotten är det inte tillåtet att frysa ut eller påverka möjligheten till delaktighet för någon som använder religiösa kännetecken så som hijab, kors eller kippa. Det är viktigt att ledare inom idrotten förstår och har koll på vad det kan finnas för behov i ett lag där barn och unga har olika religioner eller trosuppfattningar. Mer förståelse och kunskap om andra religioner är viktigt för en så bra inkludering som möjligt. Ofta planeras träning och tävlingar efter den kristna kalendern för att det finns en kulturkristen norm i Sverige. Det betyder att inte alla kan vara med på samma villkor, om tävlingen till exempel hamnar under ramadan eller Newroz (det kurdiska nyåret).