Närheten till ishallen blev ett lyft för Hugo som spelar Paraishockey

Hugo Lilliebäck har spelat parahockey i Nacka HI sedan han var sex år. De senaste åren även i sin hemkommun Vallentuna. – Det ska vara enkelt för personer med funktionsnedsättning att vara med i en förening, säger Peter Melander, RF-SISU Stockholm.

Sidan uppdaterades: 28 september 2022

– Närheten betyder jättemycket och att spela i ishallen där jag växte upp trodde jag aldrig att jag skulle få uppleva, säger Hugo.

Endast fyra procent av dem med en funktionsnedsättning är med i en idrottsförening. En hög tröskel för dem som vill utöva Parasport är ofta avstånden.

– Det är en större utmaning för dem att ta sig till idrottsanläggningar. Därför är det viktigt att idrotter och kommuner i samverkan gör det möjligt för fler att utöva sin idrott, säger Peter Melander, sakkunnig inom Parasport på RF-SISU Stockholm och fortsätter:

– En del i att öka tillgängligheten är det vi kallar ”regionsidrotter”. Det innebär att vi lägger ett geografiskt pussel i Stockholmsregionen så att det ska finnas möjlighet att utöva sin idrott norr eller söder om stan och självklart behöver man även ta hänsyn till vilken funktionsnedsättning det gäller.

Ett bra exempel på ett lag som bildats genom regionidrotter är Vallentuna hockey som startade sin verksamhet för några år sedan. Laget är ett led i RF-SISU Stockholm och Stockholms Parasportförbunds satsning för att öka tillgängligheten i samverkan med Vallentuna kommun och Stockholms ishockeyförbund. Nu behöver flera av spelarna inte resa till Nacka, där det enda parahockeylaget i Stockholmsregionen fanns tidigare.

Hugo Lilliebäck, 15 år, har valt att träna både i Nacka och i Vallentuna, det erbjuds alla som är aktiva inom Paraishockey. För honom betyder idrotten mycket.

– Den ger mig självförtroende. Jag tävlar mot dem med samma förutsättningar. I skolan, när jag tävlar i löpning kommer jag kanske alltid sist. När jag möter folk med samma förutsättningar blir det en helt annan grej. Det blir på lika villkor.

Han berättar att parahockeyn är mer än en idrott för honom. Det blir ett sammanhang där han träffar likasinnade som han kan relatera till.

– Jag älskar hockey, men lär mig också mycket utanför isen. När jag träffar andra som sitter i rullstol kan jag lära mig saker som mina föräldrar inte vet eller tänker på.

Parasporten i Stockholmsdistriktet växer och är på frammarsch, för att den ska fortsätta öka långsiktigt är regionidrotterna en nyckel eftersom det ger fler en möjlighet att vara med.

– Vi vill heller inte vill ha för många verksamheter inom vissa idrotter. Det kan i stället göra att lagen eller grupperna blir för små, vilket i slutändan kan göra så att lag läggs ner för att de blir för få i grupperna, säger Peter Melander.

I år startar Lidingö friidrott upp rullstolsfriidrott för dem i närliggande kommuner.

– Närheten till Bosön och Lidingörullet, som är som Lidingöloppet fast med rullstol, samt ett intresse från föreningens sida att starta upp verksamheten är bidragande orsaker till att denna idrott hamnade på Lidingö, säger Eddie Björketun, idrottskonsulent på Stockholms Parasportförbund.


Stefan Ålander, RF-SISU Stockholm, Anders Walther, IFK Lidingö Friidrott och Daniel Cortobius från
Svenska Friidrottsförbundet på ett uppstartsmöte för Parafriidrott (foto: Peter Melander).

Det är fortfarande väldigt många som aldrig får chansen att prova på Parasport.

– Det finns inga listor vi kan ta del av på grund av att en funktionsnedsättning är konfidentiell information.

– Vi måste gå via exempelvis ortopeder som har habilitering. RBU Stockholm, FUB Stockholm samt synskadades riksförbund. Vi behöver helt enkelt jobba mycket hårdare för att nå de här utövarna, säger Eddie Björketun.

För Hugo Lilliebäck, som aldrig trodde att han skulle kunna spela hockey i ishallen där han sett sin storebror spela, finns det många drömmar kvar.

– En dröm är att alla känner till kälkhockey, som jag fortfarande kallar det, så att alla får chansen att prova på det. Sedan vill jag bli bäst och mitt nästa mål är att vara med i nästa Paralympics i Milano 2026. I januari får jag vara med och kvala med landslaget.

Hur känns det när du spelar?

– Det är den bästa känslan som finns, det absolut bästa jag vet. Farten och att jag inte påverkas av att jag sitter i rullstol är en enorm frihetskänsla.

– Jag har ingen aning om hur jag skulle må utan kälkhockeyn. När jag var liten ville jag kunna gå som alla andra. I dag skulle jag aldrig byta bort kälkhockeyn mot att kunna gå.

Se reportaget om Hugo Liljebäck från Nyhetsmorgon.

Sidan publicerades: 13 juni 2022