Stor oro bland idrotter som använder naturen som tränings- och tävlingsarena
Segling, orientering och andra friluftsidrotter som har naturen som tävlingsarena får allt svårare att bedriva sin verksamhet. Sämre tillgång till mark vid träning och tävling samt korta arrendetider gör att de känner stor oro inför framtiden.
Sidan uppdaterades: 29 september 2022
Anläggningsbristen slår hårt mot nästan alla idrotter i Stockholmsregionen. Friluftsidrotterna är inget undantag. Men när de flesta idrotter behöver fler anläggningar brottas de här idrotterna med andra problem.
Gemensamt för friluftsidrotterna är att de nyttjar vatten, väg, skog, klippor och luft som sin tränings- och tävlingsarena, med andra ord platser utanför en traditionell fast anläggning i form av en idrottsplan eller idrottshall.
För seglingen är korta arrendetider en bromskloss och något som hindrar utvecklingen av idrotten.
– Det är den klart största frågan för oss. För ett tag sedan var det en verksamhet som fick flytta på sig när Nacka kommun skulle exploatera. Det är bara ett exempel, sådana saker händer regelbundet, säger Olof Granander, ordförande för Svenska Seglingsförbundet och förklarar:
– Med längre arrendetider hade vi kunnat satsa på våra lokaler och anläggningar så att klubbarna kan och vågar bygga bra lokaler som exempelvis omklädningsrum, utbildningslokaler, bryggor och jolleplan.
För att få anläggningsstöd behöver föreningar ett arrende från tre till tio år, beroende på vilken summa de ansöker om.
– Vi har hamnat i ett moment 22 där vi hyr lokaler, men vi har inte råd att satsa på dem långsiktigt eftersom kontrakten kan sägas upp när kommunerna ska exploatera. Om vi försöker förhandla med Stockholms stad om detta säger dom att de ser över detta, det har tyvärr pågått under flera år nu. Vi önskar att det kom ett beslut snabbare.
Det vanligaste är att seglingsföreningarna äger sina lokaler på hyrd mark. Cirka hälften av de 86 föreningarna i Stockholmsdistriktet har problem med korta arrendetider.
– Vi önskar också att kommuner och idrottsförvaltningar ser på behovet av sjösportsanläggningar på samma sätt som med fotbollsplaner eller inomhushallar. Även om vi inte är lika många så är behovet lika stort för dem som är med i en segling- eller kanotförening.
Inom friluftsidrotterna ingår bland annat cykling, flygsport, klättring och orientering. Tillsammans är det cirka 500 föreningar och 60 000 medlemmar.
Orienteringen har brottats med markproblem under många år och just nu ser Lennart Hävrén, ordförande i Stockholms Orienteringsförbund, ingen ljusning.
– Vi behöver stöd från politiskt håll och av privata markägare för att komma åt fler områden.
– Vi förstår att mark exploateras och att det byggs bostäder men de marker som finns måste vi få tillgång till. I den mån det bildas naturreservat måste det framgå att rörligt friluftsliv är tillåtet. Orientering orsakar inga skador.
I Stockholmsdistriktet finns det 9 000 aktiva inom orientering. Med en ökad inflyttning till regionen och exploateringar av olika slag har det blivit allt svårare att få tillgång till mark att träna och tävla på.
– De senaste tio åren har det blivit mycket mer restriktioner från kommuner, kommunala bolag och privata markägare säger Lennart Hävrén och fortsätter:
– Vi tycker att skogen är för människan, det måste vara en rättighet att få vara i naturen. Allemansrätten gäller ju, men när det handlar om tävlingar och större träningar är det annorlunda, då hamnar vi till slut i godtycke vad den enskilde förvaltaren eller markägaren tycker om orientering.
Lennart Hävrén anser att äganderätten till skog och mark måste inkludera en skyldighet att upplåta sina marker till rörligt friluftsliv.
– Här pratar vi inte om kommersiell verksamhet utan föreningsverksamhet på ideell basis.
Ofta är det långa processer för att arrangera tävlingar.
– Det brukar gå bra att få det tillstånd som krävs, för att arrangera i naturreservat, från Länsstyrelsen. Men då kan markägare i sin tur sätta stopp för evenemanget. Det händer också att kommunala tjänstemän eller markägare säger nej beroende på vad de tycker. Där handlar det bara om den enskildes uppfattning och så kan vi inte ha det, säger Lennart Hävrén.
– Vi har en anställd på förbundet som i stort sett jobbar heltid med markfrågor och jag lägger ner en stor del av min tid som ordförande på det här.
När orienteringen väl fått godkänt av flera instanser kan det ändå bli ett nej till slut.
– Kommuner arrenderar ut jakträtt och vi måste fråga jägarna om vi får springa i skogen med hänsyn till jakten. Så får det inte vara tycker vi. Rörligt friluftsliv måste jämställas med jaktintressena. Det måste vara lika åt båda hållen. säger Lennart Hävrén.
– Som tur är finns det markägare som blir glada när vi kommer, även jägare. De upplever vår idrott som positiv. De förstår hur viktigt det är med föreningslivet och vad det betyder för samhället.
Claes Thunblad, ordförande för RF-SISU Stockholm:
– Nästan alla idrotter i vår region kämpar för fler anläggningar och det gäller även de som använder idrottsytor som innefattar vatten, väg, skog, klippor och luft. Oavsett idrott är anläggningsfrågan det största hindret för att aktivera fler barn och unga inom idrottsrörelsen i Stockholmsdistriktet.
Olof Granander och Lennart Hävrén känner stor oro inför framtiden.
– Det finns en oro på grund av exploateringen, de korta arrendetiderna och att även livet på sjön ökar med fler vattenskotrar och ökad båttrafik. Det knuffar undan seglingen från bra kappseglingsvatten, vilket gör det svårare att träna och tävla, säger Olof Granander.
Lennart Hävrén:
– Jag känner mig jätteorolig. Vi kan ha ungdomstävlingar i några områden och vi får ihop ett program. Men det är för mycket restriktioner som hindrar vår idrott, den här utvecklingen får inte fortsätta.
Sidan publicerades: 2 maj 2022