Margarete tilldelas den finaste utmärkelsen inom idrottsrörelsen

Det är en snart 80-årig kvinna som utstrålar glädje och energi som tar emot i sitt kök i Eskilstuna. Dagen efter vårt möte ska hon och hennes man resa till Tyskland för att se en match i den tyska Bundesligan i handboll.

– Vi följer handbollen både lokalt och ute i världen, säger Margarete.

Det var kärleken till mannen Kjell som tog henne ut till Barva IF, dryga två mil utanför stan, i mitten av 1960-talet. Sedan dess har hon varit föreningen trogen.

– Jag började som gympaledare för ett gäng damer. Jag åkte ut från Eskilstuna där vi bor och hämtade upp deltagare längs vägen ut till Barva och där slöt deltagare från lokalsamhället upp, berättar Margarete.

I början av 1970-talet blev hon invald i styrelsen och några år senare blev hon sekreterare, vilket hon är än idag.

– Det är alla möten med människor och gemenskapen i föreningen som har fått mig att fortsätta vara engagerad, säger Margarete om sina år i Barva IF.

Den bästa tiden var när hon spelade fotboll i Barva, berättar hon.

– Det blev som en familjeangelägenhet. När vi tjejer spelade satt männen och barnen på picknickfiltar och tittade på och tvärtom. Så är det inte riktigt längre, säger hon.

Margarete Åkergren tycker själv att hon har ledaregenskaper och är bra på att stötta och pusha i tuffa tider.

– Jag är en glad och positiv person i grunden och sådana behövs för andan i föreningen, säger hon och skrattar.

Hon säger att hon kan känna igen sig i den unga judo-stjärnan Tara Babulfath som tog hem ett svenskt brons på OS i Paris 2024.

– Det är något i Tara som jag känner igen den unga Margarete i 20-årsåldern i. Hon står upp för sig själv på ett självklart sätt, säger hon.

Vad är den största skillnaden då mot nu?

– Det är svårigheten att få folk att engagera sig i styrelsen, svarar Margareta snabbt och självklart på frågan.

Trots att hon anstränger sig och försöker få yngre personer att komma med i styrelsen så är det svårt i konkurrensen om tiden menar hon.

– Det tar ju tid och kraft så är det. Men de unga måste förstå hur mycket det också ger att vara engagerad tillsammans med andra kring ett intresse, menar Margarete Åkergren.

Det är just avsaknaden av engagerade personer som är föreningarnas stora utmaning och överlevnadsfråga idag, menar Margarete.

– Det är min önskan inför framtiden att människor ska lämna sina telefoner och datorer och ge sig ut i de små föreningarna och upptäcka varandra och mötet öga mot öga med andra människor, säger Margarete Åkergren.

Med bara en dags vila från handbollsresan till Tyskland så ska Margarete Åkergren packa om för att ta tåget till Göteborg och Riksidrottsmötet där hon tillsammans med andra föreningsaktiva från hela Sverige ska ta emot förtjänsttecknet, en av föreningsidrottens finaste utmärkelser.

Riksidrottsförbundets förtjänsttecken

Förtjänsttecknet är den högsta utmärkelse som delas ut inom svensk idrott. Det instiftades år 1910 och fanns från början i både guld och silver men sedan 1911 har det endast funnits i guld.

Mottagare av Riksidrottsförbundets förtjänsttecken föreslås av specialidrottsförbund (SF) eller RF-SISU distrikt och utses av riksidrottsstyrelsen. 100 personer tilldelas förtjänsttecknet och delas ut vartannat år i samband med Riksidrottsmötet.